Jag vill dela med mig...

Jag vill dela med mig av en upplevelse idag, som gjorde mig väldigt illa berörd.

I kön på ICA Supermarket lägger jag märke till en kille som sitter på en stol vid ingången. Han beter sig underligt. Skakar, håller om sig själv med armarna som att han fryser. Efter en stund tar han sin hand mot hjärtat.

Butiken är full av människor. Många tittar.
Det är snart min tur vid kassan. Jag har min dotter i barnvagnen.
Det första jag tänker är- Abstinens, en knarkare?
Jag känner mig illa till mods, han ser ut att må dåligt. Skakandet fortsätter, han har nedsänkt blick under sin mössa. Han rör på läpparna som att han pratar för sig själv.

Det är min tur. Jag frågar kassörskan, som borde ha lagt märke till killen-
Han verkar inte må bra. Känner du igen honom ( ställde frågan då "knarkare" brukar kunna bli bekanta ansikten).Som svar får jag bara ett nonchalant nej. Hon verkar inte vilja se, precis som många andra i butiken.

Efter lite övervägande går jag fram. ( har mitt lilla barn med mig, och känner att det kanske inte är helt smart att gå fram till någon som kan vara labil.) Jag går fram. Han får knappt fram ett ord, pratar lågt- säger sedan -.jag har panikångest.

Jag sätter mig ner framför honom. Frågar om jag kan ringa någon
- Han väntar på bussen som kommer om tio minuter. Jag frågar om han vill att jag ska vänta tillsammans med honom. Under dom 10 minuterna berättar han lite om sin situation. Jag känner för honom. När han ska gå ger jag honom en kram, han tackar så mycket.Under dom 10 min, kunde jag, bara genom att visa att jag såg honom, få honom att lugna ner sig lite, hjärtat slog inte lika hårt ( det var därför han höll sig för bröstet), och han slapp alla stirrande ögon. Jag hoppas innerligt att han får den hjälp han behöver.

Jag blev illa berörd av alla som bara stirrade utan att göra något, åt kassörskan som inte ville se/ bry sig, åt tanken att INGEN skulle bry sig.
Tyvärr är detta vanligt, att många väljer att titta bort- kanske med tanken " det är bara en knarkare". I det här fallet var han ingen knarkare, det var en kille som hade en panikattack. Dock hade jag inte brytt mig mindre, om så var fallet.

Snälla, nästa gång du ser någon må dåligt, stanna fråga hur det är.
Om du inte vågar gå fram själv, be någon som kanske vågar eller ring polisen. Var en medmänniska,(!) 
nästa gång kanske det är du som behöver hjälp. Lyft blicken, bry dig gärna en gång för mycket än ingen alls.
Ibland kan det vara skillnaden mellan liv och död.

God jul, sköt om er och varandra!

Dela gärna.

/ Anna- Lena Jansson ( Från min facebook status)